lenacaroline

Det enda jag behöver är den sista biten som får mig att upptäcka exakt vart jag hör hemma, vem jag är och vad som är rätt för mig.

Men just nu känns det som att den biten är så långt bort som den kan komma..

Känns som att ju mer dagarna går, desto mer glider ens själ ifrån.

Vet inte vart jag ska ta vägen längre, varför känns det såhär?

Jag är så trött på att må såhär, när det äntligen drog åt rätt håll så gick det stuprakt neråt igen.

Personer jag trodde jag kunde lita på, som betydde så jävla mycket visar sig vara dom värsta idioterna.

Det är synd, jag får bara svårare och svårare för att lita på folk..

Hoppet är långt borta.